Lastingmoments

Min sista vecka bestod sedan av en massa trevligheter. Först var Tony på besök. Den helgen stavas sushi. Vi flyttade praktiskt taget in på en sushi-restaurang, bläddrade i den välfyllda menyn och testade mängder av olika sushi-sorter. Ljuvligt gott. Vi gick också på skattjakt. Under en av broarna hade vi hört att ungdomens källa skulle finnas. Termalvatten som skulle vara hälsosamt på alla sätt och ge evig ungdom. Vi hittade dessa gömda kranar och fick varsitt ölglas fyllt till bredden av hälsovatten. Det smakade illa, så nu hoppas jag på den där eviga ungdomen för annars var det inte värt det! :P

Andra saker Tony och jag hittade på var tex en guidad tur i operahuset och ett besök på memento park. I statyparken finns 42 statyer från kommunisttiden bevarade. Bla kan man se Lenin, Marx och så Stalins stövlar. Förut fanns en hel Stalin, men under revolutionen 1956 störtades och förstördes den enorma statyn och kvar stod endast stövlarna, som sedan flyttades till minnesparken.

Samma dag som Tony åkte hem kom ett gäng klasskompisar på besök. Stina, Joanna, Madde, Monica och Emilia närmare bestämt. Vi åt sushi, testade Budapest uteliv, shoppade, myste framför filmer i deras superfina lägenhet, åt buffé och badade i termalbadet i cityparken. Det sistnämnda var en helt underbar upplevelse. Det var kväll, mörkt och regnigt ute och vi parkerade i de varma utomhuspoolerna och gömde oss i dimman som uppstod av vattnets och luftens temperaturskillnad. Man kunde känna regnet mot huden, samtidigt som poolen höll kroppen varm och vi satt där i timmar och kände oss i högsta grad levande.

Innan vi åkte hem besökte vi också Budapest stolthet - parlamentet. Jag hade bara sett det från utsidan tidigare, men EU-medlemmar får guidade turer gratis inne i byggnaden och det kunde vi så klart inte missa. Efter att ha gått igenom avspärrningar och säkerhetskontroller fick vi till slut ta del av en otroligt vacker byggnad:

Som kuriosa till den sista bilden kan jag berätta att det ni ser är cigarr-hållare utanför den stora salen med klocka. På den tiden det var tillåtet att röka inomhus lämnades cigarrerna där medan personerna lyssnade på föredrag. Gick man förbi utanför salen kunde man se på cigarrernas aska om det hade varit ett bra föredrag, för då hade stora delar av cigarrerna brunnit upp. Därifrån har ett Ungerskt uttryck uppstått. De säger "Det var värt en Havanna" om något som varit bra och värt en uppoffring.

Nu är jag alltså tillbaka i Sverige igen. Hit har jag längtat stora delar av min utbytestermin och nu är jag klar med det här med att bo utomlands. När jag här hemma fått frågan om min utbytestermin har jag insett att jag låtit ganska bitter i mina svar. Det var inte direkt en dans på rosor när jag ser tillbaka på allt. Jag kan se terminen som en enda lång problemlösning. Jag gjorde aldrig riktigt terminen till min egen, men så kan det bli ibland. Jag ångrar så klart inte att jag åkte, men kan inte säga att jag personligen fått ut så mycket av resan heller. Det som ändå varit positivt är t.ex. allt filmmys och det söta rödvinet med Emma och att jag fått bo ihop med och lära känna en så himla fin människa som hon. Jag är också glad över att ha fått prova bo i en storstad som dessutom är så vacker och fotovänlig. Budapest berättar så många historier överallt där jag gått på gatorna. Trots att jag varit där i en hel termin känns det som att det fortfarande finns så himla mycket kvar att se och upptäcka. Förmodligen kommer jag minnas fler positiva saker när jag fått lite mer distans till allt, men just nu känns det så himla skönt att det är över.

Det här blir slutet på den här historien och den här bloggen. Det blev inte så flitigt med uppdateringar som jag hade tänkt mig från början, men det som jag tyckt bäst om har jag ändå samlat här - nämligen en massa fotografier. Tack alla som kikade in här ibland och undrade över mig och mitt liv. Hej då Budapest!