Lastingmoments

Mamma och pappa undrar om jag verkligen går i skolan. Det har inte blivit så många skolrelaterade uppdateringar nämligen, så jag tänkte att det var på sin plats att berätta lite om mina kurser och det ungerska skolsystemet.

De första veckorna har jag gått på en mängd olika föreläsningar för att försöka hitta de bästa kurserna. Vissa kurser har varit alldeles underbara, medan andra varit en besvikelse. Jämfört med Sverige är varje kurs poängmässigt mycket mindre. Jag läser kurser på 2, 3 eller max 4 hp styck. För att få ihop heltidsstudier motsvarande 30 hp måste man då enligt mina helt matematiskt korrekta beräkningar ha ungefär en miljard kurser. Jag läste en kurs utöver mina heltidsstudier i våras vilket innebär att jag i höst bara behöver 22,5 hp. Det hade varit tre kurser i Sverige. I Ungern resulterade det i sju stycken. Och så läser jag en ungersk språkkurs.

I Ungern läser man alla kurser parallellt med varandra. Mitt schema ser ut ungefär som det gjorde på gymnasiet välfyllt av lektioner. Från en bit in på december fram till den 3:e februari har vi sedan en examinationsperiod där alla kurser examineras samtidigt. Vissa kurser har även midterm-tentor och de praktiska kurserna har ofta mindre läxor till varje tillfälle. Arbetsbördan är högre här vad gäller examinationsuppgifter, men lägre gällande läsning av litteratur. Det är sällan som någon köper kurslitteratur här, utan det vanligaste är att man skickar ett mail till läraren för att få allt material skickat till sig elektroniskt. Hela böcker kan finnas i pdf-format. Alternativt kopierar man material och det finns kopieringsställen i stan där man lämnar in det man vill ha kopierat och kommer sedan tillbaka ett tag senare, så har de för en liten summa pengar gjort jobbet åt en samt satt ihop alla papper snyggt med en bokrygg.

Den bästa kursen jag läser är Methods in Clinical Psychology and Counselling. Den handlar precis som titeln säger om stödsamtal/rådgivning och vilka verktyg man behöver. Det är på den kursen vi fått öva på att le samt analysera våra egna leenden. Denna veckas "henläxa" är att kartlägga våra egna negativa tankemönster och döpa dem.

En annan kurs som visade sig vara ett guldkorn var Introduction to Psychopharmacology and Addictive Behaviours. Vi höll till i ett rehabiliteringscenter mestadels för personer med olika typer av beroendeproblematik. På väg till och från klassrummet passerade vi klienter helt öppet. Kanske är psykisk ohälsa/sjukdom mindre tabu i Ungern?

Idag sa jag till Emma ''Kasta inte den mögliga frukten. Jag vill ha den''. Jag fick en undrande blick. Har Victoria blivit knäpp(are)? Jadå. Medan Emma begett sig ut för att klubbdansa bland söta människor, vibrationer och förhoppningar har jag istället stannat kvar med den ruttna frukten. Och så min trogne följeslagare Carl Canon, ett stativ och en fjärrutlösare. Jag har nämligen länge velat använda en halvdöd frukt som textur till en av mina gamla bilder. Jag har lite finslip kvar att göra men så här ser det ut i mitt photoshop-fönster just nu.

Igår bestämde Emma och jag oss för att gå upp på Gellert Hill. Berget är döpt efter St Gerhard som dog efter att ha blivit puttad utför berget instängd i en tunna. Högst upp finns en fästning och en otrolig utsikt. Solen sken som den har gjort alla dagar utom en sen vi kom hit. Vi satte oss med våra mp3-spelare och tittade ut över staden. Vår stad!

Tack för alla mängder av kommentarer på det förra inlägget. Det är alltid kul med feedback!

Igår blev jag bjuden på en tre rätters lunch hemma hos Natali. I Ungern är tydligen lunchen det största målet om dagen, så Natali ville anamma det ungerska tänket och bjöd på soppa, köttgryta samt glass med jordgubbar och melon. Mycket gott! Sedan promenerade vi iväg längst Donau. Natten trängde sig på och himlen blev gaslågeblå och vacker. Så här kan en kväll i Budapest se ut:

Alldeles vid Natalis lägenhet finns ett pardis. Det är förmodligen till något liknande man kommer då man dör. Igår besökte vi nämligen ett café/affär med godis precis överallt, från golv till tak. Häxan i Hans och Greta kan liksom slänga sig i väggen. Till och med tvättstället på toaletten innehöll godis. Jag tog aldrig någon tugga av inredningen dock, men en liten godispåse med lösgodis kom jag ut med.





















Efter lite godis som förrätt bestämde vi oss för att gå ut och äta middag. Det blev indiskt denna gång. Tandorikyckling. Nom nom!



Mätta och belåtna begav vi oss iväg på en fotopromenad. Vi hamnade på Heroes Square och så här kan en natt se ut där:

















I övrigt har den här helgen varit stillsam och återhämtande. Emma och jag har legat i soffan med varsin laptop i knät, ätit den godaste tonfisk jag smakat och så har vi tittat på film och druckit rödvin. Idag ska jag iväg och utforska staden lite till.

Jag har firat min födelsedag på många olika ställen. En födelsedag firade jag på ett casino i Sydney. En annan firade jag alldeles ensam i ett Västerås där jag inte kände någon. På en tredje födelsedag satt jag på en Pub i London. Den här födelsedagen började på en fest i en lägenhet i centrala Budapest. Den inleddes på tolvslaget med "happy birthday"-sång och gitarrspel framfört av kända och okända festdeltagare. Mira fyller år samma dag som jag så vi inledde vår födelsedag tillsammans. På hemvägen lyckades Emma och jag gå av två stopp för sent och virrade bort oss på becksvarta, folktomma gator. Det blev lite av en ofrivillig nattpromenad, men hem kom vi till slut och efter alldeles för lite sömn satt vi på en underbar föreläsning klockan åtta på morgonen. Methods in Clinical Psychology and Counselling. Sjukt intressant kurs och underbar föreläsare. Vi fick t.ex. öva på att le ett riktigt leende med mungiporna riktade uppåt. Bara en sån sak!

Ikväll har Emma, Natali och jag ätit middag ihop och sedan satt tänderna i en underbar chokladtårtshistoria. Det har varit en riktigt bra 22/9 i år. Tack alla ni som skrivit och grattat! :)

Det är inte mycket kring skolan som gått smärtfritt. Datasystem som legat nere, kursregistrering som inte kunnat genomföras, kö i 1,5 timme för ett ynka litet lösenord, kö i en timme för att få tid med vår koordinator (som inte dyker upp där hon ska och väldigt sällan svarar på mail), lärare som inte kommer till lektionerna, klassrum som inte stämmer, skolwebbsidor nästan helt på ungerska (tack för google translate), utskriftsystem och kopiering vi inte förstår oss på och så vidare. Men jag har en preliminär kurslista nu. Den kanske ska kortas ner beroende på om jag väljer att läsa 30hp eller 22,5hp. Det här är i alla fall exempel på kurser jag valt:

• Methods in Clinical Psychology and Counselling

• Clinical Psychodiagnostics

• Introduction to Psychopharmacology and Addictive Behaviours

• Behavioural Genetics and Evolutionary Psychology

• Social Psychology 2, practical

• Personality Psychology 2, practical

• Developmental Psychology 2, practical

I övrigt flyter saker på bra nu. Emma och jag är friska igen, vårt internet är ÄNTLIGEN igång i lägenheten, vi sitter på en pub med fina ameriakner som tycker att vi ska fira thanksgiving med dem i november, vi blir bjudna på inflyttningsfest ikväll mitt i centralaste Budapest och sommarvärmen håller fortfarande ett stadigt grepp om stan.

I helgen bestämde jag mig för att det fick räcka med sjukdagar. Emma var precis lika trött på att bara vara i lägenheten. Så vi mötte upp Natali och gick till slottet för choklad- och godisfestival. Vi testade choklad i fast form, flytande form och allt däremellan tills våra magar tyckte att det fick vara nog. Då åt vi grillspett istället :) Hur fin kväll som helst:


Detta är slottet.


Mums!


Jag och Natali (tagen med Natalis Pentax :D)


Vi hittade svenskt naturgodis :)


Det fanns sylt och marmelad på plats också.


Och glada tårtor.


Emma :)


Utsikten var lika fin från slottet även denna gång :)


Foto: Natali!

Igår bestämde Emma och jag oss för att testa ett av de där omtalade baden som finns överallt i Budapest. Så vi åkte till City Park och gick in i en byggnad som på utsidan mer såg ut som ett museum. Där mötte vi Els och Mira.



Vi testade bad i alla temperaturer och former. Både utomhus och inomhus. Och två olika bastuar, varav en var en ångbastu med ångor av mint. Emma och jag blev genast friskare :) Så här såg det ut:

I måndags tog jag på mig en fin klänning och gick in genom en anonym, svart dörr. En sådan som inte ser ut att vara mycket för världen och som är lätt att bara gå förbi, men när man väl uppmärksammat den och går in öppnar sig en helt ny värld. Det var nämligen välkomstfest på en VIP-klubb med trägolv, ljusslingor längst träden och himlen med stjärnorna som tak. Otroligt mysigt ställe!



Resten av veckan har varit lite som i ett töcken. Dagar och nätter har spelats upp som i ultrarapid medan både Emma och jag legat hemma sjuka. I början försökte jag göra motstånd. Jag gick på en föreläsning i hälsopsykologi, följde med på konstmuseum och till House of Terror där det finns utställningar och material från andra världskriget. Men jag orkade inte hela vägen och fick inse mina begränsningar. Det liksom sög. Ungefär som när ett 8-bitars nintendo börjar blinka precis på sista Zelda-bossen. Så jag sket i veckans föreläsningar, i plastglasöl, svettiga människor och rökiga rum och stannade hemma för att kurera mig istället. Jag har till exempel tagit del av Emmas hälsokurer. Lök och paprikapulver och apelsiner. Och så har vi druckit en massa te, ätit färsk frukt, tittat på ett flertal filmer och fyllt lungorna med frisk luft på Margaret Island. Ön ligger i Donau inte så långt från där vi bor och är lite som en gigantisk park, med sköldpaddor som simmar i vattnet och ekorrar som hoppar mellan träden.

Idag är det lördag. Vi har fortfarande inget internet i lägenheten och jag är fortfarande ordentligt förkyld. Tiden måste stå still här i Budapest.

I helgen har det varit vinfestival på det kungliga slottet i Budapest. De allra bästa vinmakarna kom dit för att visa sina bästa viner. Vid entrén fick vi ett vinglas och en liten påse att ha runt halsen där vinglaset fick bo mellan provsmakningarna. Vädret var underbart och utsikten likaså. Ungerska György visade oss runt bland de bästa vinerna och den godaste ungerska festivalmaten. Vi testade Langos för att kunna jämföra med den som serveras på festivaler i Sverige och oj vilken skillnad. Mycket gott! På plats dansades även folkdans och artister uppträdde. En superfin kväll som sedan avslutades på en bar jag besökt vid ett tidigare tillfälle. Denna gång upptäckte vi dock en källarvåning, en övervåning och diverse underlig utsmyckning såsom en discokula formad som en gris och säkert 50 harar i taket. Stämningen var toppen!



Vid entren till vinfestivalen.


Emma och jag hade klätt oss fint festivalen till ära.


Att testa olika viner till denna utsikt var inte helt fel!


Emma och Els testar ett vitt vin.


Här testade jag det godaste vita vinet någonsin!


Vin, vin, vin.


Här gör de Langos. Mums!


Mer Langos.


Det blev kväll och mörkt och väldigt vackert! Hit ska jag åka tillbaka fler gånger och fota :)

Så här kan en pub-crawl se ut:


(Man kan t.ex. hamna på ett ställe med film-tema)


(Emma och jag)


(Man kan också hamna på ett ställe där det hänger en cykel i taket)


(Och där man är inomhus fast det ser ut som att man är utomhus)


(Och där Natali beställde en Havana-drink men fick en shot, där jag ville ha en sötsur drink och fick en bacardi/cola och där Emma ville ha en söt drink och fick vin med mineralvatten)


(Man kan också hamna på ställen lite gömda från gatan där drinkarna var alldeles perfekta)


(Els från Belgien, Stefan från Tyskland och så Natali och Emma)


(På hemvägen kan det också hända spännande saker. Vi springer t.ex. på en knasig kille som inte hittade hem)


(Och mitt på en gata hittar vi en dörr. Vi tänkte att det kanske var en portal till en annan värld. Ungefär som i Narnia)


(Men nä, det enda som hände var att vi hittade två ungrare. Vi var kvar i Budapest med andra ord. Men det är inte hel fel det heller)

Just nu lever jag i en Budapest-bubbla. Internet skulle ta upp till tio dagar att starta och kommunikationen med omvärlden är bristfällig. Medan Sverige vandrar vidare utan mig gör jag Budapest. Jag dricker drinkar för en tjugolapp styck på barer och pubar och i en studentidrottshall, åker tunnelbana, spårvagnar och bussar för 120kr i månaden, möter nya människor varje dag, äter på restauranger eller famlar omkring i mataffärer bland livsmedel jag inte känner igen. Ibland sitter jag i skolan, men det är så stora brister i kommunikation och organisation att ingenting den här veckan egentligen lett fram till något nytt. Våra kurser börjar på måndag, men vi har inte kunnat registrera oss på några, datasystem har legat nere, bibliotekssystem likaså, vi vet inga scheman, inga kursplaner, inga tider, inga klassrum och vår koordinator kan ibland välja att inte dyka upp alls och svarar på mail lite när on känner för det. Allt rörande skolan är som en enda kaosartad bisvärm där allt går i cirklar istället för från A till B. Men det gör mig inget. För livet är bra nu. Emma och jag åker till IKEA och handlar sängkläder och tallrikar och värmeljus som luktar kaffe. Vi pysslar med lägenheten för att göra den till vår egen och jag tänker att jag anpassat mig till livet här rätt bra nu. Jag börjar veta vilken fot som är höger och vilken som är vänster och tar till och med några danssteg ibland. Budapest börjar mer och mer ta formen av ett hem.

Här är lite bilder från skolans bibliotek. Att gå in dit är lite som att gå in i en Harry Potter-film.

(Några bilder från min och Emmas lägenhet)

 

Första dagen i Budapest var lite som en explosion av nya intryck. Det var tröttsamt, förväntansfullt, overkligt, spännande, jobbigt och härligt i en salig mix. Mitt första möte med staden började inget vidare. Ett bagage som inte kom, en automat som inte ville acceptera mitt VISA-kort, tröttsam information följt av tretusen signaturer på olika papper rörande hyreskontraktet och en vilsenhet på gator, bussar och tunnelbanor. Det är lite som att gå omkring utan att veta var man ska sätta fötterna, så man sätter ner dem lite varsomhelst och till slut vet man inte var fötterna är och vilken fot som är vilken. Man snubblar mest omkring och vill tillbaka till det som känns igen. Lite så kändes det. Men så innehöll dagen några guldkorn också. Som tex att två mentorer från skolan mötte oss på flygplatsen och hjälpte oss till lägenheterna, att kvällspromenera i stan och efter Donau, att äta gott och dricka rosévin på en uteservering och att vädret fortfarande är klänningvarmt dag som kväll.

 

Andra dagen var riktigt fin. Vi hade registrering och information i den byggnad där vi ska ha de flesta kurser denna termin, så nu har jag träffat en del personal och andra utbytesstudenter från världens alla hörn. Jag har skaffat ungerst mobilnummer och köpt ett månadskort på tunnelbanan/bussen/spårvagenen (för endast 120 kr!!!) Och på kvällen följde vi våra mentorer på en riktigt galen och rolig pubrunda. Mer om det samt bilder från kvällen kommer senare.

 

Det känns overkligt att jag bor här nu. Staden, människorna, lägenheten – allt känns som något jag har till låns i högst en vecka eller så, lite som på semester. Men jag ser fram emot att göra denna stad till min :)