Lastingmoments

Jag har samlat på mig en del hem genom åren. Inte för att mina föräldrar flyttat mycket. Nä, det är jag som haft en rastlös själ och längtat iväg och snart är det dags igen. Igår betalade jag depositionen för det som ska bli mitt hem det kommande halvåret. Men inte bara mitt hem utan också Emmas och hon är kanske det bästa med hela lägenheten. Hennes närvaro kommer bli den ultimata inredningen och jag är så glad att kunna laga middag, dricka te och se på TV med just henne. Jag har som sagt samlat på mig en del hem genom åren och jag har haft min beskärda del av ensamma och ekande tomma ettor som känts lite som en krater att leva i. Tack, men nej tack. Det är inget för mig.

Vi har en lägenhet nu, Emma och jag. Det är en välrenoverad 3:a just utanför citykärnan och alldeles nära Donau. Inte nära skolan, men heller inte långt ifrån. Snart ska vi bli storstadsbor i en av Europas vackraste städer och jag både längtar och förfäras precis samtidigt. Men det är så det är med känslor. De kommer ofta i par.

Tre dagar kvar nu.