Om skolrelaterade saker

Mamma och pappa undrar om jag verkligen går i skolan. Det har inte blivit så många skolrelaterade uppdateringar nämligen, så jag tänkte att det var på sin plats att berätta lite om mina kurser och det ungerska skolsystemet.

De första veckorna har jag gått på en mängd olika föreläsningar för att försöka hitta de bästa kurserna. Vissa kurser har varit alldeles underbara, medan andra varit en besvikelse. Jämfört med Sverige är varje kurs poängmässigt mycket mindre. Jag läser kurser på 2, 3 eller max 4 hp styck. För att få ihop heltidsstudier motsvarande 30 hp måste man då enligt mina helt matematiskt korrekta beräkningar ha ungefär en miljard kurser. Jag läste en kurs utöver mina heltidsstudier i våras vilket innebär att jag i höst bara behöver 22,5 hp. Det hade varit tre kurser i Sverige. I Ungern resulterade det i sju stycken. Och så läser jag en ungersk språkkurs.

I Ungern läser man alla kurser parallellt med varandra. Mitt schema ser ut ungefär som det gjorde på gymnasiet välfyllt av lektioner. Från en bit in på december fram till den 3:e februari har vi sedan en examinationsperiod där alla kurser examineras samtidigt. Vissa kurser har även midterm-tentor och de praktiska kurserna har ofta mindre läxor till varje tillfälle. Arbetsbördan är högre här vad gäller examinationsuppgifter, men lägre gällande läsning av litteratur. Det är sällan som någon köper kurslitteratur här, utan det vanligaste är att man skickar ett mail till läraren för att få allt material skickat till sig elektroniskt. Hela böcker kan finnas i pdf-format. Alternativt kopierar man material och det finns kopieringsställen i stan där man lämnar in det man vill ha kopierat och kommer sedan tillbaka ett tag senare, så har de för en liten summa pengar gjort jobbet åt en samt satt ihop alla papper snyggt med en bokrygg.

Den bästa kursen jag läser är Methods in Clinical Psychology and Counselling. Den handlar precis som titeln säger om stödsamtal/rådgivning och vilka verktyg man behöver. Det är på den kursen vi fått öva på att le samt analysera våra egna leenden. Denna veckas "henläxa" är att kartlägga våra egna negativa tankemönster och döpa dem.

En annan kurs som visade sig vara ett guldkorn var Introduction to Psychopharmacology and Addictive Behaviours. Vi höll till i ett rehabiliteringscenter mestadels för personer med olika typer av beroendeproblematik. På väg till och från klassrummet passerade vi klienter helt öppet. Kanske är psykisk ohälsa/sjukdom mindre tabu i Ungern?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback