Lastingmoments

Just nu lever jag i en Budapest-bubbla. Internet skulle ta upp till tio dagar att starta och kommunikationen med omvärlden är bristfällig. Medan Sverige vandrar vidare utan mig gör jag Budapest. Jag dricker drinkar för en tjugolapp styck på barer och pubar och i en studentidrottshall, åker tunnelbana, spårvagnar och bussar för 120kr i månaden, möter nya människor varje dag, äter på restauranger eller famlar omkring i mataffärer bland livsmedel jag inte känner igen. Ibland sitter jag i skolan, men det är så stora brister i kommunikation och organisation att ingenting den här veckan egentligen lett fram till något nytt. Våra kurser börjar på måndag, men vi har inte kunnat registrera oss på några, datasystem har legat nere, bibliotekssystem likaså, vi vet inga scheman, inga kursplaner, inga tider, inga klassrum och vår koordinator kan ibland välja att inte dyka upp alls och svarar på mail lite när on känner för det. Allt rörande skolan är som en enda kaosartad bisvärm där allt går i cirklar istället för från A till B. Men det gör mig inget. För livet är bra nu. Emma och jag åker till IKEA och handlar sängkläder och tallrikar och värmeljus som luktar kaffe. Vi pysslar med lägenheten för att göra den till vår egen och jag tänker att jag anpassat mig till livet här rätt bra nu. Jag börjar veta vilken fot som är höger och vilken som är vänster och tar till och med några danssteg ibland. Budapest börjar mer och mer ta formen av ett hem.

Här är lite bilder från skolans bibliotek. Att gå in dit är lite som att gå in i en Harry Potter-film.