Lastingmoments

Dagarna går framåt med stora kliv. Sen sist har jag t.ex. solat i cityparken och simmat runt bland 18 olika termalbad och bassänger tillsammans med Emma, Markus och Andreas. Baden innehåller olika typer av mineraler och ska fungera helande för sjukdomar, leder och muskler.

På kvällen gjorde vi sedan fläskfilé med pommes och rödvinssås hos oss, drack vin på vår 17 kvadratmeter stora balkong, gjorde spotify-playlistor och åt snacks. Mycket fin kväll!



Jag har också fikat på det där godisstället med en svensk tjej som heter Johanna. Det vi åt var sött både utseendemässigt och smakmässigt:



Jag har gått på min första kurs i ungerska också. Ungerska kan vara världens svåraste språk. De har 44 bokstäver i alfabetet och det ser ungefär ut som att någon gått lös helt random på tangentbordet. Se själva:

Először a fejlesztők kapnak hozzáférést, a felhasználók oldalai a következő hetekben alakulnak át.

På lektionen fick jag otrevliga flashbacks från språklektionerna i grundskolan. Blicken nerborrad i bänken för att slippa vara den som måste uttala svåra ord och meningar inför en hel klass. När jag till slut inte kommer undan längre hoppar hjärtat högt och blodet fryser till is och jag tänker ”säg inte fel, säg inte fel”. Men det blir fel, för det blir det alltid när man är nybörjare på något, och hjärtat faller fritt för att sedan sippra ut i hälarna. Det är plågsamt det där med språk.